Många känner till globala målen vid det här laget. En metod framtagen av FN för att vi på politisk nivå, i länder, övergripande, ska förstå hur världen gemensamt kan nå 1,5-gradersmålet 2030. Målen är geniala i sin tydlighet och i hur dom enkelt kommunicerar vilka utmaningar vi har, hur man kan kategorisera dessa och knyta an till en eller flera konkreta frågor. Även företag har under ett par år nu – möjligen i brist på annat - omfamnat målen med en genuin iver att förstå var man hör hemma i detta nya landskap och med en vilja att bidra till en positiv utveckling. Men samtidigt finns det företag som gömmer sig bakom globala målen och som använder dessa som en sköld. Som ett sätt att för kunder och andra, i dessa osäkra tider, snabbt visa att man har koll på frågan. Det man definitivt har förstått här är att det är viktigt att KOMMUNICERA att man jobbar med målen. Men i grunden har man kanske en affärsmodell som faktiskt inte kommer att hålla om några år.
I begynnelsen här av vår gemensamma förståelse av de utmaningar vi står inför så är det begripligt att dessa globala mål blivit en gemensam referensram och något konkret att hålla sig i. Och det är bra! Men det är inte tillräckligt. Inte på långa vägar. Nu kommer det ett vägval - vill man vara den som leder den nya utvecklingen i sin bransch eller vill man vara den som följer? Om man vill leda den så behöver man börja göra några andra saker.
Först och främst så behöver företag börja förstå och fokusera på planetens gränser - alltså vilka begränsningar i resursutvinning vi alla måste förhålla oss till - och om huruvida man med sin affärsmodell tillför något till jorden eller om man är en belastning. Det här är något som globala målen inte svarar på. Istället kan det verka som att alla kan hitta ett mål och ha en roll i framtiden, oavsett vilken verksamhet man driver. Hittills har man kunnat komma undan genom att kommunicera högt att man är hållbar (bl a genom att referera till globala målen) och ingen har riktigt kunnat ifrågasätta påståendet eftersom kunskapen hos policymakare, reklamombudsmannen och inte minst kunder har varit för begränsad. Men den tiden är snart över. I takt med att vi lär oss mer och blir krävande kunder, där det kommer nya företag som från grunden bygger sin affär med planetens och människans bästa i åtanke, så kommer marknaden för bolag med en föråldrad, olje- eller resurskrävande affärsmodell kraftigt att minska. Att istället börja förhålla sig till planetens gränser kanske kan verka enkelt vid en första anblick men är en komplicerad fråga i grunden och en fråga som egentligen inte heller har några svar ännu. Vad som faktiskt tillför och vad som belastar kommer att vara uppe för diskussion under lång tid framöver men det som är viktigt här är att företagen själva har en välunderbyggd linje som man följer och ständigt utvecklar. Och är man ett företag som direkt vet att man tär mer än man tillför så behöver man börja förklara hur planen ser ut för att förändra det. Vill man ha kvar sina kunder trots att man tär på planeten så behöver man bli väldigt transparent och ärlig med på vilket sätt man ämnar förändra sin affär.
Exakt när det här kunskapsskiftet kommer att inträffa är såklart svårt att säga och det kommer att se olika ut från bransch till bransch. Coronakrisen driver dock snabbt på stora förändringar i flera branscher och det vore rimligt att anta att företag som jobbar med att sälja mode, inredning och resande fortsatt kommer att ha stora utmaningar - inte bara på grund av att coronakrisen gör oss mindre benägna att shoppa och resa utan också för att dessa branscher har blivit symboler för den överkonsumerande livsstil som uppenbart inte håller längre.
Här behöver man alltså börja lägga sitt fokus just nu. På att förstå vilket typ av företag man är eller kanske ännu hellre - vill vara. Att i grunden börja förstå sin omvärld och börja ställa om på riktigt. Det finns 3 områden man kan börja i:
Att bygga resiliens. Det betyder att ”stå emot och återhämta sig från störningar” och är ett begrepp som tidigare främst använts inom psykologi och miljöforskning men som mer och mer har börjat användas som begrepp kopplat till omställningen. Det skulle på företagsspråk kunna översättas till något i still med att ”utveckla förmågan till att kunna hantera en föränderlig värld samtidigt som man själv förändras och utvecklas”. Det börjar växa fram kunskap inom området och den behöver man, inte minst som ledare, lära sig.
Förstå planetära gränser och hur man förhåller sig till dessa. Enkelt uttryckt - hur ser vårt företags uttag från planeten ut och vad tillför vi? Stockholm Resilience Center forskar och publicerar löpande kring detta och utifrån ett ekonomiskt perspektiv kan man exempelvis läsa ”Donutekonomi” av Kate Raworth eller lära sig att förstå cirkulär ekonomi men i grunden är det här även en filosofisk fråga. Går det ens att vara klimatpositiv som människa eller företag? Bara genom att existera så gör vi ett avtryck och avtrycket är ofta så pass avlägset att det är svårt att förstå. Vilket leder in mig på punkt 3:
Att inse att vi är inne i ett paradigmskifte. Precis som när vi förstod att jorden är rund och inte platt. Precis som när vi förstod att jorden är rund och inte platt. Eller som när filosofen Descartes på 1700-talet ströp magin från våra liv och utvecklade ett tänkande som ledde fram till den tankekonstruktion vi har idag - att allt går att mäta och att vi som människor är separerade från naturen. Vi vet att det är en idé som inte håller som förklaringsmodell längre men vilken är nästa idé? Vi behöver förstå att vi håller på att kliva in i ett nytt paradigm med nya begreppsvärldar och lära oss att omfamna ny kunskap från helt andra håll än vi är vana vid och alltså även från det filosofiska hållet. Tillsammans behöver vi skapa nya visionära idéer om människans framtid och ju snabbare och bättre vi - tillsammans med andra - blir på att forma och äga berättelsen om framtiden, desto mer kommer våra verksamheter att kunna frodas. Vill man börja någonstans här kan man förslagsvis läsa Jonna Bornemarks "Det omätbaras renässans".
En annan fråga som globala målen inte svarar på är frågan om tid. Vi har som sagt 10 år på oss att hålla utsläppsnivåerna nere och nå 1,5-gradersmålet och detta är något som det offentliga jobbar intensivt med att mäta, men som företag - hur vet man att det man gör är tillräckligt? Och hur vet vi att vi tillsammans gör allt vi kan? Det vet vi inte. Men genom att ärligt börja syna fundamentet kring vilka vi är, hur vi förhåller oss till planetens begränsningar och därefter börjar agera radikalt annorlunda så kommer vi att nå målet fortare.
Till sist. Att inse eller kanske ännu hellre erkänna att man inte vet någonting är inte ett av den nutida människans mest karaktäristiska drag. Det är inte heller något vi är vana att saluföra. Men genom att omfamna frågornas komplexitet, vädra dom, vrida och vända på våra olika tankemodeller, prova och våga misslyckas, dela exempel och begrepp, öppet prata om att det är svårt och att vara skeptiska till röster som säger sig ha hela sanningen så kommer vi att bli mycket bättre rustade inför att möta framtiden.