Att kalla sig "hållbar" kan dom flesta göra med gott samvete idag. Vi har inte umgåtts med ordet tillräckligt länge för att det ska innehålla några nyanser. Alla kan vara hållbara på sitt sätt och argumentera för att de är på väg åt rätt håll, t ex genom att adressera ett eller två mål i Agenda 2030. Men är det så enkelt? Eller behöver vi börja ställa oss frågor som särskiljer olika typer av hållbarhetsarbete och placerar det i relation till vad andra gör och markerar en riktning?
Donutprinciperna (som beskrivs i boken "Donutekonomi" av Kate Raworth) erbjuder ett nytt sätt att dela in företag i 5 trappsteg efter vilka ambitioner de verkar ha och i viss mån reaktionsförmåga man visar på det som sker i omgivningen. Alltså - hur adresseras hållarhetsfrågan i vårt företag idag och vilken resa har vi kvar att göra?
Jag förklarar nerifrån och upp.
Nivå 1. Man gör som vanligt. Driver sitt företag precis som man alltid har gjort. Man tänker kanske att hållbarhetsutmaningen är något som inte berör ens egen verksamhet eller kanske att man är en så pass liten spelare i en undanskymd bransch så att det man gör inte spelar någon större roll vad man gör. Man väntar och ser vad som händer i branschen eller i övriga omgivningar. Eller så kanske man faktiskt förstår att man borde göra något men är lamslagen kring vilken väg man ska gå eller så har man för mycket att göra och tänker att hållbarhet inte är något man har tid med just nu.
Nivå 2. Man gör det som får en att tjäna pengar just nu. Man är van vid att vara snabbrörlig i sin kommunikation och har insett att ord som "hållbar" och "klimatsmart" är något som kunder gillar/världen behöver och därför så använder man det i sin reklam utan att nödvändigtvis göra så stora förändringar i sin affärsmodell. Man kanske startar ett litet projekt som ska jobba med att utforska ett hållbart område och så pratar man väldigt högt om detta projekt samtidigt som ens affär ser ut som vanligt i alla andra delar. Det behöver inte vara cyniskt, det finns säkert många som tror att de faktiskt gör något på den här nivån men där kunskaperna kring vilken förändring som behövs och hur fort den behövs helt enkelt är för låg. Eller så är rädslan för att provocera aktieägarna för stor. Det råder helt enkelt status quo men man pratar som om man genomgår en stor förändring. Jämfört med nivå 1 så är du ändå i rörelse.
Nivå 3. Man tänker i andelar. Att "jag gör min del av det som ska göras". Att tänka att jag är en liten del av ett stort problem och om bara jag gör mitt utifrån mitt individuella, mitt företags eller mitt lands perspektiv ("Men KINA då? DÄR kan du prata miljöbovar, utifrån det perspektivet är ju det vi gör här helt OK). Här tycker man att det är bra med utsläppsrätter t ex. Eller att jämföra sig med andra liknande bolag i branschen. Jag gör min andel och koncentrerar mig på någon sorts jämvikt. Jämfört med nivå 2 så kan det du gör ändå vara relativt omfattande, beroende på hur stor din verksamhet är.
Nivå 4. Man tänker klimatneutralt. "Vi ska bli klimatneutrala till 2030" är det flera företag som säger. Och hyllas! Men att vara klimatneutral - är det i själva verket att vara 100% mindre dålig? Rent filosofiskt så gör man ju klimatavtryck bara genom att existera och att vara ett företag som har en affärsmodell som bygger på exempelvis snabbrörlig konsumtion - är det överhuvudtaget möjligt att vara klimatneutral då? Eller klimatpositiv? En tanke som helt och hållet baseras på att det finns något att kompensera med någon annanstans ifrån för att bli positiv men om den möligheten inte finns längre - vad gör man då? Att göra nåt dåligt i en ände och väga upp det i en annan är fortfarande en belastning. Jämfört med nivå 3 så har du gjort omfattande förändringar och satt mycket höga mål för din verksamhet.
Nivå 5. Här kliver ur den nuvarande paradigmen om evig tillväxt och BNP som enda mått på framgång. Man kliver ur tanken om att aktieägarvärde är enda anledningen till att man driver en affär. Istället jobbar man utifrån donutprinciperna (eller vilka principer som helst egentligen som klarar av att förklara och förena nya perspektiv på ekonomiskt tänk som inte exkluderar planeten och sociala behov). I den nya paradigmen är man inte bara är medveten om - och förhåller sig till - vilka planetära gränser man påverkar med sitt företagande, man har också koll på hur det man gör gynnar eller missgynnar de människor som på något sätt berörs av det man gör. Dessutom så är man syftesdriven och letar efter vilka värden man besitter som man kan distribuera på nya sätt. Man har tagit nya initiativ till processer där man öppet delar kunskap på nya sätt, man strävar efter att följa naturliga processer i samklang med planet och människor och bygger kulturer som är experimentella, prestigelösa, anpassningsbara och lärande. Jämfört med nivå 4 så har du nått insikt om att du behöver bygga en helt ny affär, baserat på helt nya principer.
Var befinner du och ert företag er? Hur kan ni förflytta er uppåt i trappan och lära er mer om vilka principer man behöver ta hänsyn till för att designa sitt företags affärsmodell på nya sätt och med planeten/människorna på den som fokus? Delta i konversationen och utvecklingen i LinkedIn-gruppen "Doughnut economics Sweden" eller på den internationella plattformen Doughnut Economics.