Jag återvänder ständigt till tanken om att vi inte kan lösa framtidens utmaningar med gårdagens verktyg. I den värld som behöver bli till, den som är en antites till den vi har idag, behöver vi ifrågasätta allt. Våra berättelser om oss själva, vad vi mäter och intuitivt värderar, våra roller, våra beteenden. Vi är sönderrationaliserade på så många sätt men härligt nog betyder det också att det finns flera dörrar till att se på vår tillvaro på nya sätt.
Sommaren har fått mig att fundera över tid. Hur vi alltid slåss med den. Hur vi förhåller oss till dess markerade gränser, faser och rytm i allt ifrån hur vi ser på historiska perioder till våra egna kalendrar. Vi håller i den. Har mycket eller lite av den. Skär i den, ordnar, mäter och staplar den. Hur vi upplever att den ger oss stadga och struktur.
Men att se den på det linjära sättet vi gör idag är bara ett sätt att se på tid. Vi verkar tänka att tiden är universell och likadan för alla men egentligen är tiden bara ett flöde, ur vilken varje kultur skapar sina former. Kan vi när vi ställer om ha nytta av att se över vårt förhållande till tid? Vår tidsuppfattning är hårt styrd av det industrialiserade samhället - vi ser tid som förfluten, ett nu och en framtid. Kronologiska händelser, staplade ovanpå varann. Historien om dig själv har en barndom, en växande, karriär, ett åldrande. Historien om företaget har en grund, en tillväxt, mål och vision. Som en sekvens. Start och mål.
“Det finns en sak som är starkare än världens alla arméer, och det är en idé vilkens tid är inne.”
Viktor Hugo
Cirkulär tid däremot. En återkommande cykel, utan en tydlig början eller slut. Vanlig i många urfolkssamhällen och vissa österländska filosofier och ja, den var även rådande här i bondesamhället där vi så sent som 1900 hade dålig koll på vilken födelsedag vi hade utan sa att vi var födda ”när rågen såddes”. Förstå så poetiskt. Vi följde årets cykel, förankrade i en naturens rytm. Påverkade av växlingar mellan ljus och mörker, kyla och värme. Livets och dödens cykel, ständigt pågående.
Inom buddhismen är tiden cyklisk, föränderlig, evig. Födelse, liv, död, återfödelse. Inom hinduismen genomgår hela universum stadier av skapelse, förstörelse och återfödelse. För nordamerikanska ursprungsfolk är tid kopplad till naturens cykler som årstider och månfaser. Tidssynen är flexibel och relationell och betonar återkommande, cykliska mönster. Rudolf Steiner hade filosofiska tankar om hur man kan se på människans olika livsfaser i 7 års-cykler, mayakalendern, taoism - exemplen är många.
Spiral tid är ett begrepp som kombinerar element från bägge tidsuppfattningar. Händelser som upprepar sig i cykler men där varje cykel markerar en ny utvecklingsfas så att man inte återvänder till exakt samma punkt som tidigare utan snarare till en högre eller lägre nivå. Som personlig utveckling, historiska mönster eller affärscyklar där händelser upprepas men i en annan kontext och med olika konsekvenser.
I många sammanhang hör jag om behov av ett mer förlåtande förhållande till tid, som lyssnar till kroppars hormonella behov, åldrande, återhämtning, sorg, misslyckanden, upptäckter och intuitiva behov. På vissa arbetsplatser kan man inte gå på toaletten när man behöver eller ännu mindre uttrycka trötthet eller ifrågasätta klockan. “Jobba på distans” har visserligen att göra upp med tiden att göra men samtidigt så ser vi en annan rörelse mot ännu mer effektivitet. Vi bygger bort tomrummen, väntandet, det oförutsedda och till synes onödiga till förmån för fortsatt tillväxt.
Just den här dörren till omställning är ytterligare ett exempel på något som först kan se komplicerat ut men som egentligen är rätt enkelt. Åtminstone att börja upptäcka i vardagen. Vi har redan våra helt unika sätt att se på tid, upplever den som snabb eller långsam, rolig eller tråkig, stressande eller rofylld beroende på omständigheter.
“Med tid och tålamod blir mullbärsbladet en sidenklänning.”
Kinesiskt ordspråk
Tänk alla nya former som vill bli till och bli förstådda men som pressas in i ett tidsformat som är satt från början. Som om det var det viktigaste. Läkarbesökets 10 minuter, pitchens 1, 5 eller 10 minuter, projektets 1 år som inte kan bli förlängt, mötets timme. Tankar som vill bli tänkta, samtal som vill hitta rätt, egenskaper som aldrig utvecklas, upptäckter som aldrig blir gjorda. Möjligheter att återuppfinna sig själv, sin relationer och sina sammanhang.
Omställning behöver eftertanke och att vi gör upp med vår syn på tid. Vi behöver ta oss till en plats där vi kanske inte längre behöver bära alla våra bördor från det förflutna.
För mer läsning om tid och tidsuppfattning, prenumerera på nyhetsbrevet.
Comments