Mode- och klädbranschen är en av de branscher som har störst mängd koldioxidutsläpp (större än flygsektorn och sjöfarten tillsammans), samtidigt som den under decennier har odlat en konsumtionskultur där vi köper kläder som aldrig förr och använder plaggen allt kortare. Det är således en knivig sits modeföretagen sitter i nu, där man sitter med föråldrade affärsmodeller och stora mängder investerat riskkapital som samtidigt förväntar sig ÖKAD omsättning - något som absolut inte rimmar med miljömålen. Så det är kanske inte så konstigt att branschen samtidigt lever i fullständig förnekelse inför utmaningarna vi alla står inför.
Att branschen nu kritiseras är inte för att det är kvinnor som verkar inom den som chefen för Stockholm Fashion Week vill påskina i klippet ovan. Det faktum att den idag står för 11% av exporten är inte heller en förmildrande omständighet. Den kritiseras för att den är verklighetsfrånvänd och verkar ha extremt dålig kunskap om hållbarhet (trots att alla som verkar inom den hävdar motsatsen, för mer info om detta följ kontot @greenwashingisverige på instagram).
Att i svepande termer prata om återvinning och använda cirkularitet som ett argument för att vi ska handla mer är inget mindre än vilseledande och ren manipulation och i takt med att konsumenterna inser det och vi får ökade antal regleringar så kommer branschen stå inför enorma förändringar. Det ska bli otroligt intressant att följa vilka affärsmodeller som kommer att utvecklas här, vilka som kommer att ta över som förmedlare av kläder och vilka som kommer att behöva lägga ner. För som Philip Warkander säger i klippet ovan: ”Det börjar bli omodernt att bry sig om mode”.