ATT STANNA PÅ MARKEN


Det är väldigt många diskussioner om flygande just nu. Lite som om flygandet kommer att vara avgörande för om vi ska klara oss undan en klimatkatastrof eller inte. Flygandet står för 2% av de globala koldioxidutsläppen så vad spelar min årliga Thailandsresa för roll? Eller att mitt jobb tvingar mig åka mellan Stockholm och Malmö ett par gånger i veckan? Och vad spelar det för roll om Fredrik Strage stannar på marken eller inte? Egentligen?

Jo. Det handlar inte bara om flygandet i sig. Det handlar om förändring. Om själva logiken i förändringsprocesser och om att ta ansvar.

Genom att förändra ett beteende hos dig själv och att ta ett ansvarsfullt steg trots att det är obekvämt gör att du ÄGER förändringen. Istället för att prata om något så har du börjat göra. Detta leder med största sannolikhet till att du kommer att börja ifrågasätta andra beteenden du själv har kopplat till klimatet och det gör också att du - när du själv sitter där på en 29-timmarsresa med tåg och flera byten till Paris - kommer att vara en förebild för andra som vill men inte vet hur man gör samma sak. Du blir eventuellt också provocerad av hur andra i din omgivning flyger och känner dig manad att inspirera och/eller påpeka det när du ser det. Skapar ett tryck. Förändrar normer kring hur vi lever och tar ansvar.

Små, små förändringar leder till stora förändringsprocesser. Det sprider sig. Och det sprider sig bortom enbart flygandet. Så jag hör dig, Fredrik Strage. Jag kommer inte heller att flyga under 2019 och Gud vet när nästa gång. Kanske när någon har gett mig en flygranson.