För några månader sedan trodde jag fortfarande att vi kunde vända det här. Att vi, om vi lyckas hitta språket och den gemensamma visionen skulle börja förstå hur vi tillsammans kunde minska vår påverkan på planeten tillräckligt snabbt för att slippa vara med om det elände som det motsatta kommer att innebära.
Jag tror inte det längre. Jag lever därför i en verklighet där jag försöker förstå framtiden på nya sätt, förbereder mig på sorg, säger ett långsamt hejdå till livet som jag känner det, lägger en enorm mängd tankemöda på att förstå var just jag ändå kan göra mest nytta just nu. Försöker komma fram till hur man kan bygga något som kan växa till något positivt i ruiner.
Överallt ser jag tecken på att min analys är rätt. Världen håller på med andra saker än att ställa om. Exemplen är många men mycket tydligare än såhär blir det inte.
“That’s why I’m introducing a brand new bra with a built-in nipple. So no matter how hot it is, you’ll always look cold.”
Hyperkapitalism och aningslöshet, konsumtion, algoritmer och individualism. Klimatkris - vem bryr sig? säger Kim till sina 364 miljoner följare. Hon låtsas inte längre om att klimatkrisen inte finns, hon säger att hon vet men att hon inte bryr sig.
”Some days are hard, but these nipples are harder. Unlike the icebergs, these aren’t going anywhere.”
Kan man inte få göra både kanske någon frågar? Både bry sig om hur ens bröstvårtor gestaltar sig och värna om klimatet? I teorin kanske. Men tyvärr - i praktiken tar det oss bara snabbare mot avgrunden. Med så stora förändringar som behövs nu så behöver alla koncentrera sig på omställning ett tag. Så kan vi ta det andra sen förhoppningsvis.