Dina flöden är kurerade efter ditt intresse. Om du gillar dina vänners bilder på flygplansvingar, skyskrapor eller exotiska stränder så får du se ännu fler bilder på flygplansvingar, skyskrapor och exotiska stränder som får dig att tro att det är OK att fortsätta leva som du alltid har gjort.
Om du kurerar det efter klimat och klimatrappoter så får du rapport efter rapport om hur illa det är ställt och hur lite tid mänsklignehten har kvar om vi fortsätter leva som vi gör. Kontrasten mellan dessa bägge världar föder till slut en desperation som gör att du känner att du måste påverka, vad du än gör. Du protesterar, limmar fast dig, skriker, demonstrerar och ibland ger det resultat - som i Tyskland eller i Australien där klimatrörelsen till slut tagit mark och påverkat val och prioriteringar. Hos oss, där vi sluppit översvämningar och bränder hittills så verkar protester som dessa mer ses som kuriosa och skrattas åt eller så råkar man vara den som sitter i bil på Essingeleden och blir sen till jobbet och så blir man kanske irriterad.
Är det verkligen så att vi behöver en sommar av bränder över hela Sverige, matbrist eller enorma flyktingströmmar över Öresundsbron för att vi som kollektiv ska förstå att det är på allvar nu och att ingen kan fortsätta leva som vanligt?
Bild från Franska Öppna där en klimataktivist band fast sig vid nätet för några dagar sedan.